Liten lägesrapport kanske.

Nöjd med: Att jag återigen blir kär i vad jag målar och vad jag skapar. Utvecklas och kommer framåt, med lite våld, vilja och vaselin dock.
I: den här veckan ska jag ta steget och träffa en ny person. Kanske det går bra.
Skor: Kängorlängtan, kängorkärlek. Annars trasiga gamla Vans som jag älskar.
Dricker: Mjölk.
Borde: Laga ansiktet, göra läxorna och mata katten.
Äter: Äter inte, jag är mätt.
Kläder: NIN och jeans.
Läser: Hemmagjorda manus av folk.
Gör gott: Att tycka om någon, och att bli omtyckt. Det gör gott.
I kylskåpet: ...mjölk?
Sover: Fruktansvärt.
Har: Ont överallt.
Senaste inköp: Bananer?
Funderar på: Om jag är välkommen hem igen, om jag verkligen vill göra diverse saker eller om det bara är någon kompensationsgrej jag fått för mig.
Längtar: Efter höst och vinter.

Jävla fittigt det är nu. Myggbett som tar över hela ansiktet eftersom jag river upp dem hela tiden. (Jag vet inte om jag gör det hela mer eller mindre dramatiskt i skrift, men det känns som jag kommer göra en Lord Rochester och att hela ansiktet kommer trilla av.) Hursomhelst så tycker jag fruktansvärt synd om mig själv för det. Jag gillar mitt ansikte och vill inte ha värsta splatterfilmskadorna där. Äckligt är det.

Jag hade jättemycket konst idag, och jag börjar lära mig använda och uppskatta akvarellfärger och dess lilla liv, och idag skulle vi "göra en helhet" av text och bild, vilket är en toppenträning inför mitt projektarbete för övrigt, så jag använde ett stycke ur Right Where It Belongs som jag gjorde en underbart vacker målning till, och så gjorde jag en bild med ett Marquez-citat som riktlinje. Hur nöjd som helst, och jag skulle kunnat haft sex med de där bilderna. Kanske inte praktiskt, men rent metaforiskt. Sen fick vi en meningslös och jättetråkig uppgift som jag inte ens kommer gå in på.

Isabell har modigt nog lånat ut sitt playstation till mig och Hanna idag, och Silent Hill 2, så jag ska fan vänta på att Hanna kommer hem ifrån bion hon är på nu, och tvinga henne att spela och jag ska tvinga henne att skrämma skiten ur sig!

Nu är jag väldigt trött, efter den förvånansvärt ansträngande konstdagen. Det är faktiskt ganska påfrestande att sitta still i flera timmar och koncentrera sig till fullo på ett papper och ett motiv, handkontroll och kreativitet. Det är dessutom väldigt svårt att upprätthålla ett intresse för en och samma sak såpass länge. Hursomhelst har jag valt den här linjen och jag kommer inte ifrån att måla får mig att må bra, och i allmänhet ger mig distans till mig själv. (Ibland.) Nu ska jag göra något annat.

Adjö.